Håkan Hellström.
I lördags vid halv elva träffade jag Beccis på stenungsund station där vi åkte vidare mot Göteborg för att köa i 8 timmar. Vi köpte med oss Sushi och lyckades ta oss till slottsskogsvallen där vi fick var sitt nummer på handen som var ens kö-nummer. Sedan var det bara att gå runt som man ville tills klockan tre då alla skulle ställa upp sig i köerna, så Rebecca och jag lade oss på en grässlänt för att sola.
Det delades ut nummer från 1 till 1000 till alla som skulle få stå närmast scenen i en inhägnad, så det fanns tio köer med hundra personer i varje. När alla var uppdelade satte man sig, väldigt tätt, i nummerordning. Rebecca hade som tur var en filt som vi satt på, för det var grusigt och smutsigt. När man väl satt i kön fick man gå lite som man ville bara man höll sig inom området. I de köerna satt man i tre timmar, vilket var ganska varmt och hårt för rumpan, men tiden gick ändå ganska fort. Klockan 18.00 började alla släppas in i de köer som man satt i och väl inne försökte man såklart få en så bra plats som möjligt i inhängaden. När alla var inne, även några som inte hade nummer, så började kampen om de bästa platserna. Trycket var enormt och man kämpade som om det var för sitt liv, vilket det nästan var eftersom man knuffades hit och dit utan kontroll.
Efter ett tag började ett förband spela. Det var tyvärr inte det bästa jag hört, och att uthärda det oljudet samtidigt som man försökte stå på en markyta på en dryg kvadratcentimeter var inte det trevligaste. Dessutom var lukten mellan alla svettiga kroppar helt vidrig så att vara kort kan inte ha varit så kul.
Även Elin var på konserten så vi stod (läs knuffades runt) med henne och några nyfunna vänner. Konserten drog igång vid åtta och när Håkan klev ut på scenen så exploderade det bokstavligt talat. Man fick akta sig för att inte bli nertrampad och det är ett under att jag kan prata idag efter allt jag skrek. Stämningen var helt enkelt magisk. Golvet skakade när alla hoppade, skrek och sjöng med i låtarna och glädjetårarna gick inte att hejda under vissa låtar. Konserten fick ett mäktigt slut med fyrverkerier och Håkan som slängde ut rosor till publiken.
Trots missöden efter konserten som missade, försenade och nerspydda bussar så var det en helt oförglömlig kväll. Nu kan jag dö lycklig!
- Mer bilder kommer förhoppningsvis!
KRAM, NEA
--
[0] KOMMENTARER ---
